Jag minns tydligt dagen jag började studera japanska på allvar, även om jag just då inte visste vad jag gav mig in på.

Jag skummade igenom en artikel som i förbifarten nämnde att det fanns ”tio-tusentals” tecken i det japanska språket. Jag kom senare fram till att detta var tekniskt sett korrekt, men eftersom jag 10 år tidigare hade lärt mig några hälsningsfraser på en ABF-kurs under gymnasietiden så lät det inte alls rätt i mina öron just då. Jag grävde runt på nätet och hittade ganska snart en mer realistisk siffra för vad man som läskunnig vuxen person bör ha koll på, vilket ”bara” var typ 3000 tecken. Jag resonerade något i stil med att: ”Om ett tecken representerar ett koncept så är det väl inte mycket svårare att lära sig 3000 tecken än 3000 ord”… Men desto mer jag klickade runt desto fler utspel kom jag över som hävdade att japanska för en västerlänning är ett av dom svåraste språken att lära sig… Min akilleshäl. ”Tänk om det är enkelt?”

”Hur skulle det se ut om det var enkelt för en västerlänning att lära sig japanska?”

Beväpnad med James Heisigs bok, ”Remembering the Kanji”, var jag snart igång och skapade minnesregler som säkerligen skulle förtjäna mig dubbla lås på en anstalt. Allt för att klämma in dom 2000+ mest använda tecknen innanför pannbenet, och i förlängningen lära mig läsa japansk text. Detta visade sig vara den mest tidskrävande hobby jag någonsin haft, men eftersom jag finner det väldigt tillfredställande spenderar jag fortfarande mina kvällar och helger med att studera det japanska språket.

Hiragana, katakana och kanji

I japansk text använder man sig främst av 3 olika uppsättningar tecken. Två av dessa 46-48 tecken långa uppsättningar, ”hiragana” och ”katakana”, kallas sammantaget ”kana” och är fonetiska, vilket innebär att ett tecken representerar ett ljud och kan användas i massvis av ord av olika betydelser. Likt vårt alfabet, fast övervägande öppna stavelser (ka, ki, ku, ke, ko) istället för vokaler (a, i, u, e, o) och konsonanter (f, r, b, n, t). Förenklat så används hiragana till grammatik (”partiklar” och böjningar av ord) samt stava ord vars kanji anses för obskyrt för att användas. Katakana ser man främst i låneord och ljudhärmade ord (så som: golvet säger knarr och fåret säger bää).
kanakanji Kanji på japanska betyder typ ”Kinesiska tecken”, vilket ger en subtil hint till vart dom kommer ifrån. Japanska språket har givetvis funnits längre än så, men det fanns inget sätt att uttrycka sig i skrift innan dom kinesiska tecknen tilldelades japanskt uttal, ord-ordningen kastades om samt japansk grammatik klistrats på. Efter andra världskriget skapades standardiserade listor för att förenkla undervisningen av kanji. Dessa finns, med några tillägg, kvar idag och omfattar just nu 3119 kanji varav 2136 vardagskanji samt 983 namn-kanji. Det är alltså dessa man fokuserar på först när man lär sig läsa och skriva. När du gått ut 6:e-klass i japan har du lärt dig dom första 1006. Lycka till!

En reaktion på ”Japanska tecken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s