Wanko soba

Wanko soba

Eftersom vi spenderade kring 10 000 kronor på mat förra resan, samt att jag gick upp 10 kg på 30 dagar, så bestämde jag mig för att göra en seriös ansträngning att se över min inställning till mat. Min utveckling från soptunna till däggdjur involverar prövningar likt att äta långsammare samt i lagom mängd. Men nu har min före detta vän, Oskar, utmanat mig till en Wanko Soba ätstörningstävling, så nu är det alltså dags att plocka fram stora magsäcken och sikta på att äta 100 skålar soba från Iwate…

Wanko soba

I vanliga fall när man äter Soba (nudlar av bovete), så serveras man nudlarna kalla och avrunna tillsammans med diverse tillbehör. Wanko soba är inte helt olikt detta förutom att istället för att du får alla nudlar på en gång så får du en skål, lite kryddor samt dina tillbehör. När din soba-skål är tom så adderas en liten portion och processen upprepas till dess att du lägger locket på skålen. Med andra ord perfekt upplägg för tävlingsätande, och det hålls även ett antal tävlingar varje år förstås.

Challenge accepted men…

  • Jag tänker inte pröva igen även om vi båda hamnar under 100 skålar.
  • Vi bör göra det på plats i Iwate.

Japanska tecken.

Japanska tecken.

Jag minns tydligt dagen jag började studera japanska på allvar, även om jag just då inte visste vad jag gav mig in på.

Jag skummade igenom en artikel som i förbifarten nämnde att det fanns ”tio-tusentals” tecken i det japanska språket. Jag kom senare fram till att detta var tekniskt sett korrekt, men eftersom jag 10 år tidigare hade lärt mig några hälsningsfraser på en ABF-kurs under gymnasietiden så lät det inte alls rätt i mina öron just då. Jag grävde runt på nätet och hittade ganska snart en mer realistisk siffra för vad man som läskunnig vuxen person bör ha koll på, vilket ”bara” var typ 3000 tecken. Jag resonerade något i stil med att: ”Om ett tecken representerar ett koncept så är det väl inte mycket svårare att lära sig 3000 tecken än 3000 ord”… Men desto mer jag klickade runt desto fler utspel kom jag över som hävdade att japanska för en västerlänning är ett av dom svåraste språken att lära sig… Min akilleshäl. ”Tänk om det är enkelt?”

”Hur skulle det se ut om det var enkelt för en västerlänning att lära sig japanska?”

Beväpnad med James Heisigs bok, ”Remembering the Kanji”, var jag snart igång och skapade minnesregler som säkerligen skulle förtjäna mig dubbla lås på en anstalt. Allt för att klämma in dom 2000+ mest använda tecknen innanför pannbenet, och i förlängningen lära mig läsa japansk text. Detta visade sig vara den mest tidskrävande hobby jag någonsin haft, men eftersom jag finner det väldigt tillfredställande spenderar jag fortfarande mina kvällar och helger med att studera det japanska språket.

Hiragana, katakana och kanji

I japansk text använder man sig främst av 3 olika uppsättningar tecken. Två av dessa 46-48 tecken långa uppsättningar, ”hiragana” och ”katakana”, kallas sammantaget ”kana” och är fonetiska, vilket innebär att ett tecken representerar ett ljud och kan användas i massvis av ord av olika betydelser. Likt vårt alfabet, fast övervägande öppna stavelser (ka, ki, ku, ke, ko) istället för vokaler (a, i, u, e, o) och konsonanter (f, r, b, n, t). Förenklat så används hiragana till grammatik (”partiklar” och böjningar av ord) samt stava ord vars kanji anses för obskyrt för att användas. Katakana ser man främst i låneord och ljudhärmade ord (så som: golvet säger knarr och fåret säger bää).
kanakanji Kanji på japanska betyder typ ”Kinesiska tecken”, vilket ger en subtil hint till vart dom kommer ifrån. Japanska språket har givetvis funnits längre än så, men det fanns inget sätt att uttrycka sig i skrift innan dom kinesiska tecknen tilldelades japanskt uttal, ord-ordningen kastades om samt japansk grammatik klistrats på. Efter andra världskriget skapades standardiserade listor för att förenkla undervisningen av kanji. Dessa finns, med några tillägg, kvar idag och omfattar just nu 3119 kanji varav 2136 vardagskanji samt 983 namn-kanji. Det är alltså dessa man fokuserar på först när man lär sig läsa och skriva. När du gått ut 6:e-klass i japan har du lärt dig dom första 1006. Lycka till!

Planeringsvåg Alfa

Planeringsvåg Alfa

Avresedagen närmar sig, och med bara 3 veckor kvar är det inte mer än att börja känna sig redo eller lämna landet ofärdig. Så länge jag har min laptop (peppar peppar), pass och kreditkort borde jag klara mig ganska bra dock… Här är en godtycklig lista av tankar inför avgång:

Transport

Köpte ett 7-dagars ”rail pass” som tillåter mig att åka mer eller mindre hur mycket tåg jag vill i hela japan (JR) under 7 dagar. Dem finns som 7, 14 samt 21-dagars-pass, samt begränsade för olika områden eller hela japan likt det jag valde nu. Väldigt praktiskt och prisvärt om man byter stad minst 2 gånger per vecka. Det lilla jag tänkt åka hade betalat ett 14-dagars också men då jag har en förkärlek för Tokyo valde jag kortast möjliga för att hinna det jag planerat, så jag kan återvända ”hem” till lägenheten sedan.

Senast jag köpte ett rail pass, 21 dagar den gången, var vi 3-4 dagar i varje stad och fick på så vis en grov överblick av många olika japanska städer. Det passade perfekt den resan, men hade jag gjort en sådan resa igen hade jag valt att stanna en vecka på varje ställe och ta mig mer tid att sätta mig in i områdets unika egenskaper. Då är ett rail pass knappast lönsamt förstås.

Sträcka Billigast Snabbast
Tokyo – Niigata Buss
5894 yen
6h
Shinkansen
10050 yen
2h 10m
Tokyo – Fukuoka Massvis av byten
12000 yen
7h
13000-14000 yen
3h15m – 3h47m
Fukuoka – Osaka Tåg
7700 yen, 3h 30m
Osaka – Tokyo Shinkansen
13600 yen, 2h 48m

Data i denna tabell är enbart till för att användas i underhållningssyfte och jag frånsäger mig allt ansvar för fysiska och psykiska skador som garanterat uppkommer vid missbruk. För övrigt gäller detta all information på denna domän.

  • Rail pass 7 dagar: 2480:-
  • Utan rail pass: 45k – 55k yen (kring 3700 – 4500:- idag)

Bostad

Förra resan hade vi var sitt rum med delat badrum på varje våning och delat kök tillsammans med boende på alla 10 våningar. Det var helt ok förstås, men jag tänkte aldrig tanken att laga någon mat där tyvärr och vi åt därmed alla måltider ute vilket kändes suboptimalt. Inför denna resa har vi hyrt en möblerad lägenhet med 3 rum och kök som ligger 20 minuter ifrån Ikebukuro. Det är lite avsides kanske men inte svårt att ta sig dit på något sätt. Sista tåget hem går kring 00:30, beroende på vart i Tokyo man finner sig vid hemgång förstås. Hyran ligger på 16 000:- i månaden men jag bor bara själv där dom första 2 veckorna och sedan, när Oskar och Sandra landar, delar vi på tre – därav en 3-rummare. I hyran är även el, gas och internet inkluderat om man håller sig inom rimliga gränser.

Tänkvärdheter

Slush är en konferens för entreprenörer som startades i Finland 2008, men numera anordnas på 3 ställen i världen: Finland, Kina och Japan. Bara det tycker jag är ganska talande för vart framtidens innovation kan tänkas komma ifrån. Eftersom jag lyckades säkra en ”early bird”-biljett så tänkte jag att det kan vara lika bra att dyka upp och se vad som händer – kanske får man en ledtråd till vart Asiens ”silicon valley” håller hus (eller om det överhuvudtaget är något att eftersträva). Personligen är jag just nu speciellt intresserad av att höra om nya innovativa idéer inom AI eller energi, så jag ser mycket fram emot konferensen.

Nirvana

Jag ser även väldigt mycket fram emot att se vad samurai meetups har att erbjuda för aktiviteter i år. Förra året bjöd dom på välplanerade event som omfattande allt från sushi i Tsukiji till ”Oden” med sake-provning. Dagen efter jag landar håller dom ett event med Zen-meditation och Japansk kalligrafi som jag har anmält mig till. I inbjudan stod något lustigt i stil med ”enbart 100 platser”. Jag var på något liknande förra året men då var vi kring 20 deltagare, om jag minns rätt. Jag är inte det minsta förvånad över den typen av tillväxt dock och rekommenderar starkt alla som planerar att resa till japan att ta en titt på samurai meetups facebook-sida.

Nallen

Förra året hade jag ett sim-kort från b-mobile med obegränsad data – det erbjudandet finns inte kvar – men nu har dom 21 dagar med 5gb data för 3480 yen, vilket är motsvarande pris. Dom lovar även att hastigheten är obegränsad med detta kort till skillnad från det förra, vilket låter lovande då jag inte märkte att det förra var begränsat. Jag hade även aldrig några problem med teckningen senast, vad jag vill minnas, så jag ser ingen större anledning att rota runt efter något bättre.

Dom har 2 olika förbetalda sim-kort på web-sidan:

Det första är uppenbart marknadsfört till bosatta i japan och kostar 3380 yen första månaden (5 gb) och sedan 2871 yen per månad (5 nya gb) om du betalar månadsvis. Rabatter finns för 6 och 12 månader.

Det andra är perfekt för besökare till japan då det kan skickas till flygplatsen eller hotellet och kostar 3480 yen för första 21 dagarna (5gb) och sedan 500 yen per dag (1gb) – väldigt otillfredställande prisstruktur tyvärr. Behöver du upp till en vecka extra kan du enkelt fylla via mobilen med ett kreditkort men annars får du tyvärr tydligen köpa ett nytt kort då priset skenar efter 7 dagar. Förhoppningsvis behöver dom inte skicka ut ett nytt kort utan kan ladda samma med 21 nya dagar men det står absolut inget om det på web-sidan så förmodligen inte. Jag gillar att vara uppkopplad redan från flygplatsen eftersom allt navigerande till nya bostaden blir så mycket enklare om man är konstant uppkopplad. Efter dom första 21 dagarna går jag nog in på närmsta Yodobashi och hämtar ett bättre prissatt sim-kort dock.

B-mobile har också ett 25gb-alternativ för liknande pris om du tecknar ett abonnemang. Kravet på japansk identifikation gäller bara för kortet som inkluderar samtal men det är möjligt att det blir knöligt som utlänning oavsett.

Flygbiljett

Jag har hört mig själv säga att jag hade uppskattat att pröva på flyga första-klass någon gång, men risken är stor att det är lite som att kasta pärlor åt svin. SAS har alternativet att lägga ett ”bud” på en uppgradering till SAS Business (deras högsta klass som jag förstår det) för 800 euro. Det är alltså inte säkert att man får uppgraderingen men du betalar heller inte annars. Frågan är vad dubbla handbagage samt säng och massage i stolen är värt… Jag passar nog tills vidare. Har du flugit SAS Business till Asien och vill dela med dig av upplevelsen så lyssnar jag mer än gärna dock!

Musik från öst

Musik från öst

”Vad gillar du för musik?”

Jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska besvara den frågan. Jag lyssnar helt enkelt inte nog mycket på musik för att ha någon åsikt, mer än att bra musik är bra… I ett försök att utvecklas från fullständig klåpare inom ämnet emot någorlunda kompetent, samt på vägen hitta lite ny bra musik, kavlade jag upp ärmarna och klickade omkring på en viss videosajt. Ganska omgående snubblade jag över ett antal (2) bra japanska artister. Även om det förstås var trevligt, så visade det sig inte lika lätt att få köpa deras album…

Logistik.

Antingen köper vi musiken fysiskt eller elektronsikt och lyssnar på den till vi tappar bort den. Alternativt gör vi som nära nog alla gjort på senaste och betalar en fast avgift till en tjänst som Spotify / Google Music / Apple Music (m.fl.) där vi får tillgång till all musik som dom lyckats säkra avtal för. Jag insåg nyligen att jag betalat för Spotify premium i cirka 8 år men bara byggt upp en ”inte det minsta imponerande” samling av några få spellistor… Med felfri efterklokhet kan jag meddela att jag hade sparat massvis av pengar på att köpa musiken istället för att hyra den.

Som ägare av en android-lur tittade jag spontant först i Googles Play-butik, men utbudet där var väldigt otillfredsställande i detta fall – precis som Spotify. Efter min ytliga undersökning kom jag fram till att iTunes Apple Music (Apples ”Apple Music”?) hade bäst utbud av streaming-tjänsterna, men tyvärr inte nära komplett på något sätt. Först uppfattade jag det som att album äldre än 3 år (när det gällde japansk musik i svenska butiken) i alla fall möjligtvis kunde ingå i abonnemanget, men insåg snart att den regeln hade på tok för många undantag och vissa artister hade dessutom exakt motsatt handikapp. Vad som däremot bröt av Apple från resten, var möjligheten att köpa mycket mer musik än vad som ingick i ”streaming”-tjänsten – som redan där hade större utbud av japansk musik än övriga tjänster jag tittade på.

Anledningen till att streaming-tjänsterna saknar mycket japansk musik kan kanske bero på att japanska skivbolag inte vant sig vid tanken av ett fast pris – och än mindre till konsumenter utanför Japan – men jag har inga uppgifter som stödjer detta alls, bara en massa som pekar på motsatsen. Med det sagt har jag ingen förståelse för varför jag inte, som svensk, får handla ifrån andra länders butiker, när det är helt ok för mig att beställa hem en cd-skiva från t.ex. Japan. Jag spekulerar kring att modellen dom forfarande jobbar med är tänkt att kreditera försäljningen i ett visst land till vem som nu råkar vara ansvarig för marknadsföringen just där. Men i en värld där kostnaden för kommunikation över största delen av jordklotet är nära nog 0, känns det bara som en extremt förlegad strategi.

Falsk vittnesbörd?

”Underrubriker verkar svårt” Du, förmodligen

Jag har däremot full förståelse för att någon som enbart lyssnar på japansk musik kan tycka att det är värt att dra till med en ”vit lögn”: Uppge en falsk adress (Sveriges ambassad i Tokyo eller en paketeftersändningstjänst t.ex.), ladda kontot med ett presentkort (inköpt via 3:e part från rätt land) och ha tillgång till precis allt av intresse. Speciellt om den japanska versionen av tjänsten tillåter dig att streama mer eller mindre allt till fast pris (obekräftat men troligt). Det är ju garanterat emot ToS förstås men man skulle i alla fall bidra med en slant till dom skivbolag (och ibland kanske till och med artister) man gillar. För min del känns det inte aktuellt dock, visst är sortimentet långt ifrån komplett och många rekommendationer jag får från andra källor än butiken visar sig ofta otillgängliga, men majoriteten av mina favoritartister är fortfarande inte japaner och deras skivbolag erkänner därmed Sverige som stat så det är något jag kan lära mig leva med. På senaste har dock japansk musik varit en stor källa till motivation i mina språkstudier, inte för att jag vill förstå själva musiken utan snarare intervjuer och dokumentärer, så det kan mycket väl ändras i framtiden. En förvånande disproportion jag noterade när jag undersökte vilka album och singlar som jag går miste om på grund av min svenska adress, var att japaner verkar betala 250 yen (kring 20:- idag) styck för majoriteten av låtarna via iTunes medan 9:- är vanligast i Sverige. Många album jag tittade på låg också kring dubbla priset i yen jämfört med svenska kronor men månadskostnaden för Apple Music var motsvarande i alla fall.

Kom till poängen…

För mig blev valet att lämna Spotify premium, till fördel för att börja köpa musik igen, enkelt på grund av det större utbudet samt ett jämförbart pris även efter min kraftigt ökade konsumtionstakt. Hade jag köpt 11 låtar á 9:- varje månad jag haft Spotify premium hade min musiksamling gått från fastighetsmäklare i obygden till Donald Trump (11*12*8). För någon som spenderar så lite tid på att hitta ny musik är det knappast värt att hyra. Även om jag skulle gå över 99:- (oftast 11 nya låtar) någon månad är chansen ganska stor att jag går under månaden efter, eller i alla fall i snitt. I värsta fall går jag över konsekvent och har massvis av bra musik att lyssna på. Skulle det visa sig i framtiden att en annan tjänst har ett större utbud eller bara kompletterar på ett bra sätt är jag olåst samt om min lust att utforska bleknar igen kan jag dessutom sluta betala istället för att tvingas fortsätta betala för att ha tillgång till samma musik månad efter månad.

Första inlägget

Första inlägget

Motiv

Varje år under WordCamp US ger Matt Mullenweg (WordPress-grundare) en snabb genomgång av vad som händer kring WordPress och Automattic (företaget bakom wordpress.com bland annat) kallad ”state of the word”, som varje år gör mig akut sugen på att starta en blog – eller i alla fall gräva runt lite i WordPress. Som du ser verkar jag inte lyckats hejda mig den här gången och är numera en av (förmodligen) miljontals bloggar med 1 post!

Varför?

Infallet att blogga förstärktes ytterligare av en ”mycket fyndig” domän jag köpte, men då denna råkade innehålla ett ”Å” och wordpress.com inte verkar stödja IDN så fick jag köpa ännu en domän samt tvingades tillbaka till ritbordet i frågan vad jag ska göra med min första… Jag gillar dock begränsningarna som ett konto på WordPress.com för med sig jämfört med att installera WordPress på en egen server (.org) eftersom jag kan tendera att spendera alldeles för mycket tid med att peta på detaljer. Bloggens syfte är att jag ska skriva mer och utveckla min förmåga att göra mig förstådd i skrift – inte skapa ett nytt wordpress-tema eller välja den perfekta kombinationen plugins – så lite striktare tyglar passar mig utmärkt. Med det sagt är jag inte det minsta nöjd över den fruktansvärda tid jag lagt på klickande i WordPress-gränsnittet än så länge; installationen må vara 1 klick men det är verkligen inte trivialt att få ett tema att se ut som det gör i exempelbilderna – än mindre så som jag föreställde mig. En stor del må vara min ovilja att släppa detaljer men jag verkar inte vara ensamen eftersom detta är ett av problemen som WordPress-teamet arbetar på just nu.

Ja men… varför?

Mer än att försöka minska avståndet mellan ”bra” och min förmåga att uttrycka mig i skrift så finns även andra fördelar med att skriva regelbundet. Att välla ut sörjan som annars flyter omkring i huvudet obehindrat ska till exempel vara ett effektivt sätt att få en klarare bild av vad man tycker och tänker samt tvinga fokus till ämnen eller detaljer där man visar sig vara omedvetet inkompetent. Förhoppningsvis även om man inte använder publicera-knappen speciellt ofta… (Självinsikt eller förtida undanflykt?) Jag ser även fram emot att snappa upp något relaterat till gränssnitts-design som kan vara användbart i andra projekt medan jag brottas med WordPress för att “skräddarsy” “mitt” nya “hem på internet”.

Vad kommer dyka upp här ens?

Jag gillar japan och ska strax dit (!) så tanken är att peta upp lite foton därifrån under våren. Jag bedömer det även extremt sannolikt att en blog som jag har full tillgång till kommer publicera kod förr eller senare, så det är lika bra att göra bort det redan från början!

// Hello world
Promise.all([
  firstPost(),
  configureBlog(),
  getDomain()
])
.then((res) => addToInternet(res))
.catch((err) => whine(err));

Nu då?

För att ge en liten inblick i vilken typ av tillväxt jag redan nu ser på bloggen så kan jag idag tillkännage att jag bestämt mig för att lägga https://adolf.blog som startsida på min mors dator. Som om inte det vore nog ska även du belönas för att du skummat och skrollat hela vägen till slutet och får därför bli prenumerant #2!